JAG FLYTTAR
Yes, ni läste rätt. Nu flyttar jag till min nya blogg,
http://yellon.blogg.se. Den är inte helt klar och felfri än, men jag jobbar på det. Stig in och titta^^
För att följa den nya bloggen med bloglovin,
klicka här Pussel
Hosta eller diverse andra sjukor?
Har du problem med hosta så kan du gå till apoteket och köpa hostmedicin. Det finns mycket att välja på och en utav flaskorna kostar ca 250 kronor. När du sedan öppnar bipacksedeln och läser vilka biverkningar du har risk att få utav att dricka medicinen, så kanske du borde tänka om.
Yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, darrningar och oro, nässelfeber och hudutslag, svårigheter att kissa, illamående, diarré, kräkningar, sömnlöshet, hallucinationer, förvirring, aggressivitet, övergående förhöjning av vissa levervärden, muntorrhet, kramp i luftrörens muskulatur, vilket kan ge andningssvårigheter(bronkospasm).
Kanske du kan stå ut med lite hosta i alla fall?
Mitt Kärleksbarn
Jag vill bara säga att jag älskar min Aiko. Min hund, mitt lilla kärleksbarn. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, han gör mig så lycklig. Utan honom hade jag aldrig tagit mig ur min depression så snabbt som jag gjorde. Min pojkvän och familj hjälpte mig givetvis också till 100%, men Aiko fanns där bredvid mig hela tiden och uppmuntrade mig med underbara blickar, pussar och gos. Han får mig att känna mig uppskattad, han älskar mig. Han är som min lilla son och min allra bästa kompis på samma gång. Han får mig att utmana mig själv. Då jag under min panikångest var väldigt rädd för allt, och då framför allt för att åka hemifrån, så hjälpte han mig. Jag vågade knappt gå utanför dörren och det tog ett tag innan jag vågade åka bil i längre sträckor, och buss och tåg igen. Han fick mig att börja tro på mig själv, "jag klarar det här". Och det gjorde jag. Rädslan för att åka hemifrån sitter fortfarande kvar lite grann, men jag har lärt mig att hantera den och jag tänker "så länge Aiko är med mig så klarar jag allt." För han är min familj. Och vart min familj än är så är jag trygg där.
Varje kväll när Aiko är trött så lägger jag honom på mitt bröst, där ligger han som en liten bäbis, med en framtass på vardera sida av axlarna och huvudet tätt intill min kind och sover. Och det är precis vad vi ska göra nu..

No McDonalds for me
Jonas från McDonalds ringde. Jag fick inte jobbet,men det var väl väntat med tanke på hur många som sökte. Det var snällt att han ringde och talade om det i alla fall. ^^
Intervjun
Intervjun på McDonalds gick bra, jag försökte ta för mig och pratade på ganska ordentligt. Jag är nöjd. Men det är 100 som har sökt och bara 5-6 stycken får en plats, så jag kan absolut inte hoppas på för mycket. Jag får vara glad att jag fick vara med på intervju i alla fall.
Imorgon bär det av till Falsterbo med Anna, vilket ska bli mycket roligt. Jag kommer hem på söndag igen.
Pussel
Dagens vistelse
Aiko tjatade hål i huvudet på mig förut. Han ville leka med Kiba, min bror och hans flickväns hund. Så vi begav oss dit, Aiko och jag. Där blev jag bjuden på korv med bröd och hundarna fick hundgodis som jag hade med mig. Vi tittade på ett spel som jag bestämde mig för att skriva upp på Saker-jag-vill-ha-listan. Trine heter det och det verkade mycket roligt. Vi begav oss sedan utåt. Hundarna fick springa lösa på en stor grusplan, medans min bror, hans flickvän och jag roade oss med att kasta omkring på en bajspåse med sand i. Vi lekte GRIS och tälvade om vem som kunde kasta den längst. Efter mycket lek, konstiga danser och intressanta diskussioner så vandrade vi hemåt. Jag fick släpa hem Aiko eftersom han bestämt ville stanna kvar hos Kiba. Han ville sova över där, men det går inte idag. Jag ska upp på anställningsintervju imorgon (jag kommer dö!) och han måste vara mitt moraliska stöd fram tills dess.
När vi kom fram till gården där jag bor så mötte vi grannarna längst ner, som vi ofta stannar och pratar med. De höll på att tömma ur poolen eftersom det har bildats alger i den. Detta var ju då inte så populärt hos hyresvärden, då det kostar mycket pengar att fylla på vatten och att hela gräsmattan blir blöt. Grannarna försökte därför göra det så ljudlöst som möjligt. Jag pratade en stund med dem, Aiko blev bjuden på skinka och sedan önskade vi dem lycka till, och gick hem. Det kommer förresten vara gårdsfest här i augusti, vilket jag ser fram emot =)
Nu ska jag snart sussa kudden, så jag är pigg och glad på min anställningsintervju imorgon (jag kommer dö!)
Pussel
McDonalds
Jag ska på intervju på McDonalds imorgon, gruppintervju. Jag kommer att dö..
Hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer
Jag har hicka. Jag hade det vid två tillfällen igår och jag har även fått det idag. Jag hickar ofrivilligt högt och det gör ont i bröstet varje gång jag hickar. Jag hickar så högt att jag inte kan vistas i butiken där jag arbetar med min mamma, och eftersom hickan vägrar att ge sig så kommer jag nu bege mig hemåt. Jag har ingen lust att gömma mig inne på kontoret hela dagen.
Hyllning till Michael Jackson i Stockholm
Obesvarad Kärlek
Jag tror att Aiko är hemligt kär i
Tea, en liten Bichonflicka som är dotter till min bror och hans flickvän. Han gör nämligen allt för att fånga hennes uppmärksamhet.
Han dansar

Han visar att han kan slicka sig på nosen

Han sjunger

Han flörtar

Och förutom det så biter han henne i öron och svans, tar sats och springer rakt in i henne, och hittar på andra dumheter som småpojkar gör när de försöker visa sin kärlek.
Kommer han någonsin få sin Tea...?

Flunke har lämnat oss
Fredrik försöker återuppliva Flunke. Han är död.
R.I.P Flunke.
Känslan
Det är en känsla. En känsla jag aldrig kunnat sätta fingret på. En känsla jag minns från min barndom, och som jag ständigt återupplever. Den kommer vid vissa tillfällen, och när den kommer så sluter jag ögonen och hoppas att den aldrig ska försvinna. Den försvinner dock fort, jag hinner aldrig känna den såpass länge att jag kan sätta ord på den. Men jag funderar alltid efter. Jag blir påmind om stunder från min barndom. Stunder då jag alltid kände samma känsla.
Jag ligger i min mammas och pappas vattensäng. Jag dricker välling. Bredvid mig ligger min bror. Han dricker också välling, men sojavälling, då han är laktosintolerant. Vi är trötta min bror och jag, då vi som alla andra barn gjort av med mycket energi under dagen. Vi är tysta. Jag studerar de vita tapeterna, tapeterna med flamingos och små lusthus på. De glänser en aning, det är vackert. I luften hörs ett svagt rytmiskt ljud. Det kommer från takfläkten som är placerad ovanför sängen. Jag tittar upp mot den, studerar dess rörelse och känner den svaga vinden som smeker mina armar. Tillslut sluter jag mina ögon och försvinner in i en annan värld.
Det är en känsla. Och jag tror att det är känslan av trygghet...
Naturens krafter
Nu tänkte jag skriva om vädret. För här är det nämligen översvämning. Det har åskat hela dagen och regnat lite lätt, fram tills en stund sedan då det började vräka ner. Vi såg knappt ut för allt regn som störtade mot marken. Hundarna håller sig runt våra fötter hela tiden och
Kiba, min brors ena hund har suttit i mitt knä och skällt mot fönstret varje gång det har mullrat. Bäcken utanför som varit uttorkad hela sommaren förvandlades på en kvart till en översvämmad flod. Det går inte att köra överallt då det är översvämmat på vissa ställen. Det är helt enkelt väldigt blött här i lilla Skara.
Respektlöst
Min hund Aiko och jag följde med min pojkvän och min bror ut för att titta på dem när de tränar kampsport och självförsvar. Något som jag själv ska be min pojkvän lära mig, i fall om att jag någon gång skulle råka ut för ett överfall. Självförsvar är något som jag tycker att de flesta borde lära sig, och då framförallt tjejer som är väldigt utsatta för våldtäckter mm. Jag är imponerad av min pojkvän och min brors angagemang i att träna och jag blir själv mer och mer intresserad av vad de håller på med. Det är mer än att bara kramas.
När jag satt där på min filt och busade med Aiko som sprang omkring och jagade både pinnar och löv, så åkte det förbi en bil som saktade in bakom muren till gräsplätten de tränar på. Föraren, mannen, den vuxne människan som såg ut att vara i runt 30-års åldern, vevar ner rutan och skriker "Sluta Böga!". Min pojkvän och min bror brydde sig inte om honom, då man som kampsportare är van att få liknande kommentarer av såväl vuxna som barn. Jag däremot reagerade starkt. Inte säger man som vuxen människa så, det är sjukt respektlöst och omoget. Det är dåligt, så gör man inte!
Nej, skäms på er som har mage att kläcka ur er så känslokalla ord!
Liten flicka